The White Chapel

I The White Chapel undersöker Johan Kärrman relationen mellan kropp, bild och identitet. Med rörelse som utgångspunkt och performance som uttryck söker verket sig bortom den avbildade och avläsbara kroppen. Med rötter i 1990-talets London kretsar verket kring frågor om tillhörighet, begär och vad som återstår när bilden inte längre räcker.

I en värld koloniserad av bilder kan rörelsen och dansen försöka undfly dem för att i stället möta det taktila, sensuella, sköra och exakta.

The White Chapel är en performance om att tillhöra en form och ändå inte känna sig hemma i den. Den utgår från en kropp som historiskt och samtida är lätt att läsa. Den utbildade, vältränade manliga kroppen. Den upplysta människan, den produktiva medborgaren, den algoritmiskt läsbara individen – alla har lämnat spår i samma form.

The White Chapel har sitt ursprung i London på 1990-talet, där marknaden trängde allt längre in i kulturen. Bilden blev allt mer värdebärande. Den ekonomiska expansionen förändrade både staden och människans sätt att presentera sig själv. Någonting öppnades. Någonting förlorades.

The White Chapel handlar inte om att återvända till en stark kropp eller en stark själ. Snarare om att återvända till en levd kropp och en levd själ: märkta av erfarenhet, motsägelser, misslyckanden, begär och minnen. Till det som finns kvar när representationen inte längre räcker.

I The White Chapel blir rörelsen ett sätt att pröva detta på nytt. Pröva möjligheten att befinna sig i en kropp innan den blir bild.

JOHAN KÄRRMAN
utbildades vid Central Saint Martins School of Art and Design i London i början av 1990-talet. Sedan dess har hans arbete rört sig mellan konstnärliga och kommersiella sammanhang. Ett medvetet spretigt sökande har fört honom genom skilda praktiker, sammanhang och visuella språk. Återkommande har intresset kretsat kring bildning, estetik, teknologi, kropp och makt och människans behov av att både särskilja sig och tillhöra.