I Follow the Sun – Solrosor i konsten 1889-2024

I konsthistoriens flora är det få växter som kan mäta sig med solrosen, som är ett av de främsta blomstermotiven. Men över tid har dess mångbottnade symbolik också gett den en stark närvaro utanför blomstermåleriets domäner. Solrosen har sedan 1600-talet tagit en mängd olika skepnader och betydelser. Den 29 juni öppnar Artipelag utställningen I Follow the Sun – Solrosor i konsten 1889–2024, som gör ett hundratal nedslag i solrosens rika konsthistoria.

För många är solrosen främst förknippad med Vincent van Goghs ikoniska stilleben från 1888–1889. Van Gogh är dock bara en av många som har arbetat med motivet sedan växten anlände till Europa år 1569. Utställningen I Follow the Sun är ett försök att utreda solrosens olika skepnader i konsten genom måleri, skulptur och fotografi, från 1889 till idag. Välkända nordiska konstnärer som Carl Larsson, Lena Cronqvist och Michael Ancher visas vid sidan av internationellt erkända namn som Emil Nolde, Elina Brotherus, Ai Weiwei och Anselm Kiefer, som alla närmar sig solrosen från vitt skilda konstnärliga och konceptuella vinklar.

Utställningen I Follow the Sun lyfter både de många olika symboliska betydelser solrosen har tagit över tid, liksom konstnärer för vilka motivet har varit av särskilt stor betydelse. Solrosen framträder därför som långt mycket mer än bara ett blomstermotiv: som en skärningspunkt för ett flertal olika perspektiv på konsten, naturen och den mänskliga tillvaron.

Solrosen var en populär symbol och ett väletablerat motiv i konsten under 1600-talet. Intresset svalnade emellertid under det följande århundradet och först mot slutet av 1880-talet började ett större antal konstnärer åter att arbeta med solrosen. År 1889 utgör därför den kronologiska startpunkten för I Follow the Sun, med Skagenmålaren Michael Anchers Pigen med solsikkerne (1889) och den nederländske pointillisten Jan Toorops La Séduction ou Lueur du Soleil Couchant (ca. 1888–1889). Utställningen gör också flera nedslag i modernismen, med verk av bland andra Emil Nolde, Edward Steichen, Fernand Léger, Bror Hjorth och Hilding Linnqvist.

I Follow the Sun visar dock inte bara hur solrosen har skildrats historiskt, utan också hur samtida konstnärer arbetar med motivet. Deltar i utställningen gör bland andra Klara Kristalova, Anna Bjerger, Tal R, Erik Steffensen och Aura Rosenberg. Därutöver har Clara Gesang-Gottowt och Edit Sihlberg också bjudits in att göra nya verk specifikt till I Follow the Sun.

I Follow the Sun ger också prov på flera konceptuella förhållningssätt till solrosen, som Ai Weiweis miljontals handgjorda solrosfrön i keramik och Vik Muniz kommentarer på hur Van Goghs verk har massreproducerats i vår samtida bildkultur. Anselm Kiefer för i sin tur in teman och tankestoff av helt annan karaktär, med vissnade solrosor som slokar under historiens tyngd. Även ett flertal fotografer deltar i utställningen. Utöver redan nämnda Edward Steichen, som började arbeta med motivet under 1920-talet, visas också verk av Elina Brotherus, Rinko Kawauchi, Thomas Struth och Gerry Johansson.

I Follow the Sun visas på Artipelag från den 29 juni 2024 till den 5 januari 2025. I samband med utställningen publiceras en omfattande katalog, som också inkluderar en nyskriven dikt av poeten Jonas Gren.