Humanitet – en utställning om konstens kraft i svåra tider

Hej Paulina Sokolow, curator för utställningen! Vad är det vi får se i Humanitet?

Det är en utställning som berättar historien om fyra stora, svenska konstnärer och deras 1930-tal. De är alla folkkära och välkända men vad färre känner till är deras stora samhällsengagemang och att de tidigt tog ställning mot fascismen och nazismen genom ett konstnärligt upprop med hjälp av bildens kraft. Själva utgångspunkten är den publikation som Sven Xet och Albin Amelin gav ut 1933, Humanitet. Den bestod av en samling starka illustrationer som visar konstnärernas engagemang och deras önskan att påverka via konsten. Rent visuellt visar vi mycket måleri, en del skulptur och några grafiska blad samt publikationer. Utställningen berättar om Sverige på 1930-talet genom dessa konstnärers ögon och deras fina observationer.

Temat i utställningen är ju högaktuellt än idag. Hur tänker du kring det?

Ja, den speglar en tid av lågkonjunktur, börskrasch och växande främlingsfientlighet, men också ett Sverige där demokratin var ung och där vi höll på att gå över från bondesamhälle till industriland. Det var tider av polarisering, idékamper och där demokratins grundprinciper utmanades. Inte helt olikt hur det är idag…

Varför ska man besöka Humanitet?

Jag har ett enkelt svar på den frågan: för att det är så fruktansvärt bra! Vi visar ett måleri som är så intuitivt bra att man smäller av. Du kan komma helt utan förkunskap om dessa konstnärer och helt utan kunskap eller intresse för historia och politik och ändå kommer du att känna ”wow, vilket fantastiskt måleri!”. Det är det viktigaste för mig – att våra besökare får hänföras av måleriet och skulpturerna. Sen är det givetvis väldigt mycket intressant historia bakom utställningen också.

Vad vill du att besökarna ska ta med sig när de går härifrån?

Jag tror att de kommer att känna ”Vad lika vi är, det spelar ingen roll att det snart har gått 100 år. Det är samma känslor nu som då.”

Hur har du tänkt när du gjort urvalet till utställningen?

Jag har valt ut de verk som jag tycker är finast och visar på högst kvalitet, men alla fyra konstnärer var fruktansvärt bra under 1930-talet så det finns säkert underbara saker jag missat. Vi har lånat in konsten både från andra museer och från privata samlingar.

Har du något eget favoritkonstverk i utställningen?

Det varierar lite från dag till dag, men just idag skulle jag säga Sven Xet Erixsons skildring av arbetare vid Kosta glasbruk. Den har ett sånt fantastiskt perspektiv, så många detaljer och det är som att man kan känna värmen, se smutsen och solljuset som strilar in genom fabriksfönstren.

Ni har även en hel del programpunkter som knyter an till utställningen på olika vis. Berätta!

Det är ett generöst utbud av programpunkter knutet till utställningen, allt från flera olika samtal och ett par curatorsvisningar med mig. Utöver det bjuder Sven-Harrys konstmuseum på en tio minuters introduktion till utställningen varje hel timme, vilket jag tycker är jättebra att gå på, även om utställningen som sagt är väldigt lättillgänglig i sig. 

• Text: Karin Cedronius