Födelsedagsfirande hela året när Orionteatern fyller 40 år
Ända sedan starten 1983 har de huserat i en mekanisk verkstad på Söder. Här har de bjudit sin publik på allt från klassiker och nyskriven drama till varieté och barnteater. Nu firar Orionteatern 40 år med tre föreställningar som alla griper tag på sitt sätt.
I en allt annat än glamourös men väldigt charmig och historierik lokal på Katarina Bangata ligger Orionteatern. I den här lokalen, där teatern har legat ända sedan starten 1983, tillverkades det allt från smidesgrindar och trappräcken till hissar och delar av Västerbron under 1900-talets första hälft. Då låg nämligen Axel G Jansson Smide & Mekanisk Verkstad här, men de la ner sin verksamhet under 1970-talet.
– Vi hittade lokalen, som då stått tom sedan 1978, och tyckte att den var perfekt som teaterscen, men det var en del att ordna med innan vi kunde öppna upp för publik. Vi fick själva ställa i ordning huset och skapa en teaterscen, säger Lars Rudolfsson, Orionteaterns chef och konstnärlige ledare som har kommit och gått i roller som huvudregissör, konstnärlig ledare och vd för teatern ända sedan 1983.
… i stället för att ta bort rost och färgflagor har man bundit det till väggar med hjälp av trälim och vatten
Perfekt för teatermagi
Lars berättar att de alltid har behandlat lokalen med stor respekt och sett vilka möjligheter den ger i stället för att förändra den. Här har det inte renoverats och rivits utan restaurerats och behållits. Det mesta ser fortfarande ut som då det begav sig. Portarna ut mot Katarina Bangata, där lastbilarna förr körde rakt in i verkstan, finns kvar och är i dag ingång till teaterns biljettkassa. Asfalten ligger kvar på golvet och i stället för att ta bort rost och färgflagor har man bundit det till väggar med hjälp av trälim och vatten. I den stora hallen mäter golvet 35 x 12 meter och har en takhöjd på tolv meter. Allt detta gör att möjligheterna för att bjuda på scenkonst i de här lokalerna är nästan oändliga.
– Vi visste redan från början att vi ville behålla historien i lokalen. Den är en viktig ingrediens i allt vi gör och dessutom lånar den ut sig väldigt väl till teatermagi med sina rostbruna järnbalkar och sina dova, slitna väggar, säger Lars Rudolfsson.
Inspirerat scenografer
Lokalen har inspirerat och påverkat väldigt många scenografer under åren. Som exempel nämner han en av de första succéföreställningarna, Pygmalion från 1985, som satte Orionteatern på kartan.
– Föreställningen började med att Eliza gick och sålde blommor i riktigt regn så att publiken fick stå under paraplyer längs med väggarna. Det var teater som folk inte var vana att se och vi spelade i två år för utsålda hus.
Ett föränderligt scenrum
Det föränderliga scenrummet har som mest tagit emot 750 personer i stående publik, under en Thåströmkonsert, och gradänger och stolar flyttas ständigt beroende på vad som ska spelas. Här har även bjudits på cirkus och mimföreställningar med hästar, elefanter och lindansare men också musikal av Kristina Lugn, ”Hjälp sökes”, där både kor, getter, får och grisar ingick i ensemblen.
– Djuren har varit en viktig del av Orionteaterns repertoar och eftersom vi har byggt stallar vid sidan av det stora rummet med dagsljus och ventilation har vi kunnat hysa in djuren där under tiden de har varit med i våra föreställningar.
Sand, regn och skog
Men det stannar inte vid djuren eller Pygmalions strilande regn, även floder, skogsdungar och sandhögar har ingått i den alltid lika spektakulära scenografin.
– I vår barnföreställning ”Vems lilla mössa flyger” med manus av Barbro Lindgren fyllde vi till exempel scenen med 30 ton sand, minns Lars.
Barnperspektivet har alltid varit viktigt för Orionteatern och som tar sin barnpublik på lika stort allvar som den vuxna publiken.
– Att spela teater för barn är att gå tillbaka till det essentiella kring det vi håller på med på teatern. Det är historieberättande och lekfullhet, det enkla som blir det stora. Barnen är en precis lika viktig publik som de vuxna.
Jubileumsrepertoar
I samband med sitt 40-årsjubileum bjuder teatern på tre olika föreställningar, som var och en representerar någon av de olika grenar som Orionteaterns repertoar har haft under åren. Först ut är föreställningen ”Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina” som spelas fram till 15 april.
– Den föreställningen är ganska typisk för oss. Vi jobbar gärna med klassiker på ett nytt sätt och så är det även med denna Anna Karenina, som är Tone Schunnessons och Ragna Weis nytolkning av Leo Tolstojs klassiska berättelse.
Ung dramatik från Ukraina
Den andra föreställningen, som har premiär den 20 mars och spelas till 30 april, är smärtsamt dagsaktuell och mer politiskt inriktad. ”Hur känner du att du är rädd?” är 18 korta pjäser skrivna av ungdomar i Ukraina som under våren 2022 lärt sig grunderna i att skriva dramatik — mitt under pågående krig. Det är mellan 15 och 21 år och kommer från Kyiv, Lviv, Ternopil, Kosiv och Kharkiv. Några har flytt från sina hem för länder som Polen, Rumänien, Österrike, Tyskland och Spanien. Några är kvar. De har skildrat en slags vardag med sorg, överlevnadshumor och drastiska ögonblicksbilder parade med en absurd känsla av overklighet.
– Det är inga krigsskildringar utan just vardagsskildringar som ger uttryck för ovisshet, osäkerhet och rädsla. Vad ska hända? Det är starka texter som berör och det känns otroligt viktigt att vi fångar upp de här unga dramatikernas historier och delar med oss till publiken, säger Lars Rudolfsson.
”Hur känner du att du är rädd?” görs i samarbete Stockholms konstnärliga högskola där 14 avgångselever tillsammans med fyra skådespelare från Orionteaterns tidigare ensemble och den ukrainska cellisten Anna Nuzha gestaltar pjäsen.
Hamlet för barn
Den tredje och sista jubileumsföreställningen, ”Titta Hamlet!”, har premiär i höst och vänder sig till barnfamiljerna. Den är baserad på pekboken med samma namn, som är skriven av den populära, och på Orionteatern återkommande, barnboksförfattaren Barbro Lindgren med illustrationer av Anna Höglund. Lars Rudolfsson beskriver föreställningen som ”en fruktansvärt grym och hemsk saga som speglar det lilla barnet och den stora och farliga världen som är full av maktmissbruk”, men lovar samtidigt att föreställningen är hundra procent solidarisk med barnen och att ingen ska behöva vara rädd för att besöka ”Titta Hamlet” utan tvärtom se fram emot det.
Ett år fyllt av scenkonst
Orionteaterns fyrtionde år är med andra ord fullt av härlig scenkonst och som om inte jubileumsrepertoaren vore nog utlovar Lars Rudolfsson även en extra festlig dag, kväll och natt den 3 december, som är årsdagen av teaterns allra första premiär med föreställningen Skrattmänniskan.
– Vi håller på att planera för fullt, men det jag kan säga redan nu är att det blir en massa musik, överraskningar, en mix av infall och oväntade gäster. Det kommer pågå hela dagen, kvällen och natten, som ett slags öppet hus.
Nyskapande även i framtiden
Fyrtio år har gått – hur ser då teaterchefen på framtiden för Orionteatern och vilka visioner finns det?
– En viktig förutsättning för teater är att den måste vara nyskapande och samtidigt lockande för publiken. Så jag hoppas att vi ska fortsätta utmana vår publik samtidigt som vi fortsätter söka nya former för vårt uttryck så att vi kan roa, hjälpa, glädja, trösta och samla människor i den kollektiva konst som teatern är.
- Text: Karin Cedronius
