Olga Neuwirth – en av de stora fixstjärnorna i dagens konstmusik
Internationella Tonsättarfestivalen i Konserthuset ägnas i år den österrikiska tonsättaren Olga Neuwirth, en av de stora fixstjärnorna i dagens konstmusik.
I hennes musik kan man hitta impulser från Stravinsky, Monteverdi, jazz, populärmusik och hiphop. Men trådarna sträcker sig också bakåt till Gustav Mahler, Alban Berg och Arnold Schönberg. Vidare tar hon starka intryck från bildkonst, performance och installationer, litteratur, teater och film. I hennes samtidsfärgade musik smälter allt samman till något nytt och personligt.
Olga Neuwirth är född i Graz 1968 där uppväxten färgades av musik. Pappan var jazzmusiker och farbrodern, Gösta Neuwirth, känd musikhistoriker, tonsättare och kompositionslärare. Hon lyssnade på klassiskt, jazz och pop, men i själen var hon punkare och längtade till en ”rå storstad”.
Undergroundströmningarna i New York var en inspirationskälla och när hon hittade en skiva med artisten och sångaren Klaus Nomi kände hon ett omedelbart släktskap. Hans säregna countertenor och blandningen av ironi, dadaism och scenisk dramatik och mixen av pop och klassisk musik berörde henne djupt.
Hon började själv spela trumpet tidigt, skulle bli nästa Miles Davis. ”Jag hörde honom live. Han hade sin röda sordinerade trumpet, tryckt mot mikrofonen. Det kändes som jag skulle svimma.” Men en käkskada i samband med en trafikolycka när hon var 15 satte stopp för den karriären. I stället sökte hon sig till San Francisco och kompositionsstudier vid konservatoriet och konst och film vid San Francisco Art College.
Filmmediet har alltid varit viktigt för Olga Neuwirth. Operaversionen av David Lynchs film Lost Highway som hon skapade tillsammans med landsmaninnan och nobelpristagaren Elfride Jelinek, fick stor uppmärksamhet. Samarbetet med Jelinek har varit betydelsefullt och med henne har hon också gjort hörspelet Der Tod und das Mädchen II (Döden och flickan II), musikteatern Bählamms Fest och Elfi und Andi för talröst och ensemble.
Efter ett år i USA återvände hon till Europa och fördjupade studierna vid Hochschule für Musik und darstellende Kunst i Wien. Senare även ett år i Paris där hon ägnade sig åt elektroakustisk musik vid det berömda forsknings- och utbildningsinstitutet IRCAM.
Det finns en tydlig startpunkt för Olga Neuwirths internationella karriär: Wiener Festwochen 1991. Hon blev en sensation det året när hon endast 22 år gammal fick två minioperor uppförda. Sedan dess har hennes verk spelats och satts upp världen över.
Olga Neuwirth har fått en rad prestigeladdade kompositionsuppdrag, bland annat att skriva musik till Pierre Boulez 75-årsdag, som resulterade i Clinamen/Nodus som med omfattande slagverk, celesta och omstämda violiner lockar fram oanade klangeffekter ur orkestern. Och Masaot/Clocks without hands, en beställning från Wienfilharmonikerna till 100-årsminnet av Gustav Mahlers död. Hon hade just då två operor att färdigställa så projektet sköts fram några år, men grundidén kunde hon inte släppa: en poetisk reflektion över tiden och hur minnen bleknar och omskapas. Ur den stora klangväven frigör sig uppsluppen musik från balkan, men med en annorlunda, skruvad atmosfär. Det vi hör är melodiska fragment från olika områden runt Donau där hennes farfar hade färdats och bott under sin levnad.
Hennes senaste stora projekt är Orlando som hade urpremiär på Wienoperan i oktober 2019. Det var första gången någonsin en opera av en kvinnlig tonsättare sattes upp på den anrika operan. Librettot är skrivet av den fransk-amerikanska dramatikern Catherine Filloux efter en roman med samma titel av Virginia Woolf. En berättelse om kön och identitet som Woolf tillägnade den
androgyna kvinnan.
Olga Neuwirths produktion är omfattande och mångskiftande. I förteckningen över allt hon gjort finns inte bara kammarmusik, orkesterverk och operor utan även ljudinstallationer, konstutställningar och kortfilmer. En av hennes multimediainstallationer presenterades på Documenta i Kassel 2007, en av världens största konstutställningar som äger rum vart femte år.
Hon befinner sig alltid i framkant, samtidigt som minnet och vår gemensamma historia är en viktig del av hennes skapande. På Konstakademin i Stockholm framförde KammarensembleN häromåret hennes musik till Die Stadt ohne Juden, en stumfilm från 1924 om judarnas situation i mellankrigstidens Wien. En påminnelse om en fasansfull tid som med Olga Neuwirths musik gavs ytterligare en kuslig dimension.
- Text: Göran Persson/Konserthuset Stockholm
- Foto: Harald Hoffmann
