Så var det

Livet har runnit undan och kvar står han med minnen, försummade barn och kraschade relationer. Ber ”Fader vår” varje dag, men tvivlar på sin Gud. En man som längtar efter försoning och förlåtelse. På scen står Leif Andrée, regi av Shebly Niavarani. Sverigepremiär 3 september på Lilla scenen.

Om pjäsen
Jon Fosses pjäs Så var det är en starkt existentiell monolog. I ett avskalat rum pågår en inre dialog om tid, minne, ånger och hopp. Det som på ytan är stillhet och tystnad är i själva verket en storm av livsfrågor. Ett lågmält crescendo mot livets slutpunkt.

Han talar till sig själv, till Gud, till minnen och frånvaron av sina barn. Saknaden efter relationer blandas med tvivel på livets mening, en tro som svajar, och en längtan efter försoning – kanske inte med andra, men med sig själv.

Så var det är en pjäs om att vara människa när livet krymper till ett rum, några steg, en monolog. Det är en studie i sorg, övergivenhet och ett vacklande men envist förhållande till tron, konsten och möjligheten till frid.