Robyn

Robyn är ett av de tydligaste exemplen på hur radikal popmusik alltid fungerar som en pågående omförhandling av gränser. Sedan genombrottet har hon konsekvent använt formatet för att undersöka begär, ensamhet, kontroll och frihet, ofta flera år före sin samtid. Med beslutet att bli självständig artist på 00-talet lade hon grunden för ett uttryck där kommersiell precision och konstnärlig integritet inte nödvändigtvis står i konflikt. ”Body Talk” (2010) blev ett globalt riktmärke för emotionell klubbmusik och placerade Robyn i centrum av en ny popkanon där sårbarhet var en styrka och dansgolvet en plats för existentiella uppgörelser. När hon senare släppte ”Honey” (2018) monterade hon ned popens traditionella dramaturgi till förmån för något mer sensuellt, luftigt och introspektivt. Ett album som inte sökte klimax, utan tillstånd, och som ytterligare befäste hennes särställning som en artist bortom kategorier och epoker.

Med albumet ”Sexistential” som släpps 27 mars tar Robyn nästa steg, och gör sitt mest livsnära album hittills. Här sjunger hon om sexualitet under IVF-behandling, om att dejta, ligga och längta som 40-plus-kvinna, om att välja singelmoderskap och om att frikoppla kärlek från de narrativ som samhället fortfarande försöker presentera som självklara. Det är popmusik som rör sig rakt in i territorier där genren traditionellt har vänt bort blicken. En konfrontation Robyn gör med nyfikenhet, precision och det ägandeskap av kroppen som kommit att bli ett av hennes signum.