Norma

»Efteråt kommer man att säga: jag var där« /Expressen

»Enastående systerligt samspel i hudnära drama« /SvD

»Norma är ett tidlöst operadrama med bett« DN

Bellinis opera Norma är juvelen i den italienska bel canto-traditionen och arian Casta Diva har blivit ikonisk genom bland andra Maria Callas. Den lyriska musiken skildrar handlingen i de långa bågarna och växlar mellan pompöst övermod, avgrund och storslagenhet. Det Medea-liknande triangeldramat utspelar sig mot en bakgrund av ett ockuperat land i krig, och böljar mellan situationer av värme, förtvivlan, ilska och klarhet.  

Eirik Stubøs teateruppsättningar präglas av noggrant utmejslade situationer och djuplodande personregi som lyfter fram människan, och detta kommer att synas även på Folkoperan. Norma är en kvinna i hög samhällsställning och makt. I hemlighet har hon en kärleksrelation och två utomäktenskapliga barn med Pollione, ledaren för ockupationsmakten. En relation som i sig är grund för landsförräderi. Situationen kompliceras när det visar sig att Pollione även har en hemlig relation till Normas väninna Adalgisa. Norma slits mellan motstridiga känslor och krav. Folket vill ut i kriget för att slå ner ockupationsmakten men Norma avvaktar i det längsta.