Mitt Inferno

Mitt Inferno är en nyskriven pjäs om kris, flykt och frihet. Vi möter en kvinnlig författare med skrivkramp, äktenskapskris och livskris som gör allt för undkomma sina demoner. Vi får följa henne genom en sorts loggbok med arbetsanteckningar, vardagsbetraktelser och litterära fragment. En dag tippar det och hon drar iväg i själslig, infernalisk (eller paradisisk?) exil.

Texten tar rygg på Strindberg och Dante, men framförallt egna och andra skrivande kvinnors erfarenhet. Genom Woolf, Duras, Ditlevsen, Plath, Benedictsson, Ramqvist m.fl, kliver pjäsens författarjag ner i underjordens tankeflod och låter sig svepas med.

Mitt inferno är ett samarbete mellan Strindbergs Intima Teater och scenkonstkompaniet Lumor och är en fortsättning på dramatikern och regissören Paula Stenström Öhmans undersökning av själslig kris, trauma och ensamhet som hon påbörjat i pjäser som Blue Air (Örebro Teater och Orionteatern), Ambulans (Dramaten) och Lost Lake (Kulturhuset Stadsteatern). 

Manus och regi: Paula Stenström Öhman
Medverkande: Sandra Huldt 
Scenografi och ljus: Markus Granqvist 
Kompositör: Saemundur Grettisson 
Kostym och mask: Pia Gyll 
Teknik: Gustave Lund 
Grafisk design: Erica Jacobson
Kommunikation: Camilla Eltell
Producent: Helena Bunker

Jag hade skrivblockeringen från helvetet förra året och blev så lättad när jag läste om Strindbergs Inferno. Vilken underbar strategi: försätta sig i total jävla kris, driva alla till vansinne, ducka och dra. Och sen, när det lugnat sig, skriva om det. Så det gjorde jag. Eller kanske inte exakt så. Och det kanske inte exakt har lugnat sig, men jag har försökt skriva om det. Om skrivandet och krisen och om hur andra kvinnor som skriver har tänkt och gjort. Hur de har krigat för att få skriva, och vad det har kostat dem. / Paula

PS 
Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln.