Kjoltyg av Stina Wollter

Sommarens utställning i Kulturhuset Möbelns konsthall presenterar konstnären och författaren Stina Wollter. Under drygt tre decennier har Stina Wollter i sitt konstnärskap undersökt normer, arv, välsignelser, förbannelser, kroppsliga, sociala och språkliga förhållningssätt som till slut har fått sin bildliga sammanfattning i kjoltyget.

Hos Stina är kjoltyget både ett konkret material och en bärande metafor. Som hon själv beskriver det:

”Rent konkret är det ju ofta just ett kjoltyg som jag skapar, som jag eller någon annan måste förhålla mig till. Det är felsytt och skär in i köttet, det kan vara bärare av historia och ömhet. Ibland är det ett tyg som ligger och skräpar, svävar eller kånkas – osorterat och jobbigt.”

Kjoltyget kan fylla ett helt rum: kvävande rosa, klaustrofobiskt eller mytiskt, mäktigt och dränerande, stramt eller eggande. För Stina Wollter är temat återkommande och delvis gåtfullt:

”Temat fascinerar mig. Jag förstår inte alltid varför, men det känns bra att prassla runt i det.”
Ordet kjoltyg har historiskt använts för att beskriva en kvinna, fruntimmer, flicka, jungfru, matrona, hustru, husmor eller kvinnfolk. Stina fäster sig vid hur ordet gör ”henne” märkligt anonym, reducerad till något som bärs eller omsluter. Samtidigt uppstår här ett öppet fält: en anonymitet som ger utrymme att befolka och befrukta.