Curating Art: The Strangest Longing in a Lover

I en platsspecifik skulptural intervention sätter konstnären Matilda Lövgren sina spår på blanka ytor med två nya verk som sipprar in i Accelerators arkitektur. The Strangest Longing in a Lover presenteras i samarbete med internationella masterprogrammet i Curating Art vid Stockholms universitet och är curerad av Tyra Wihl.

Att lämna ett avtryck innebär att markera en yta genom att pressa något hårt mot den, så att ett bestående intryck uppstår. Det finns fysiska avtryck, sådana som visar en kropps tidigare närvaro, som fotspår, fingeravtryck, blåmärken eller skrynkliga lakan i en obäddad säng. Ett avtryck kan också vara psykologiskt, som processen att fästa något tydligt i någons minne. Det är i denna anda som Lövgrens verk tar plats i förvaringsskåpen och toaletterna på Accelerator; ett försök att knyta an till sig själv och till dig.

Lövgrens praktik innebär en pågående process av att hämta och samla material från sin egen kropp, inklusive hår, saliv och talg. Här sammanflätas hennes fascination för självreferentialitet med myten om Narcissus, som trånade efter och desperat jagade sin egen spegelbild när den uppenbarade sig för honom i den blanka vattenytan. Som när Narcissus lutar sig över dammen och vägrar bryta ögonkontakten, talar Lövgrens verk om ett liknande behov av att undersöka det som framträder i speglingen.

Detta projekt är curerat i relation till Accelerators pågående utställning Vera Was Here, och den konceptuella kopplingen till den är tvåfaldig. Lövgren experimenterar med temat indexikal representation på sitt eget kroppsliga sätt, så att verken blir ett materiellt spår av hennes DNA. Dessutom, likt Bitsy Knoxs serie verk som refererar till Veronikas svetteduk, vilar detta projekt på en myt som i sin tur utforskar den svåra relationen mellan subjektet och hans avbild.