Welmas blogg
Publicerat 16 Februari 2018 11:46

Utställning om samtida smyckekonst öppnar på Gustavsbergs Konsthall

I helgen öppnar Gustavsberg Konsthall utställningen Europeisk triennal för samtida smyckekonst. För dig som inte vet så mycket om den europeiska smyckekonsten är det här ett unikt tillfälle att få veta mer. Welma tog sig en pratstund med Sofia Björkman, curator för utställningen.

Text: Anna Lekberg Foto: Marine Dominiczak, Isabelle Leourier, Helena Johansson Lindell, Milo Lee Photography, Studio Alexandre Laurent



Hej Sofia, du har varit curator för Gustavsbergs Konsthalls nya utställning Samtida smyckekonst! Hur har urvalet skett och kan du berätta om utställningen?

– Smyckekonst-triennalen genomförs för sjätte gången. Arrangören WCC-Belgique Francophone i Belgien, har bjudit in Sverige och Frankrike till en gemensam vandringsutställning och hade premiäröppning i oktober 2017 i Belgien. Jag är inbjuden som curator för den svenska delen av utställningen och fick välja ut 15 smyckekonstnärer att representera Sverige. Inför triennalen har jag tittat på vad som gjorts de tre senaste åren av konstnärer som arbetar inom disciplinen för smyckekonst eller på annat sätt använt smycken som visuellt uttryck. Vissa teman återkommer i mångas arbeten, vilket styrt urvalet, men arbeten ses från olika perspektiv; material och hantering blandas och leder därför till unika uttryck. Variation och snabba växlingar kan ses som typiskt för vår tid. Likaså konstnärernas mångsidiga tillvägagångssätt att etablera kontakter med en lika skiftande publik. 

Vad kommer vi att få se på utställningen?

– I utställningen visas smyckekonst och konst som är relaterat till smyckekonst, från värdlandet Belgien och de inbjudna länderna Sverige och Frankrike. De medverkande konstnärerna kallar sig konstnärer eller det mer specifika smyckekonstnärer. Det kan ibland vara svårt att säga var gränsen går mellan design och konst men i detta fall är det vi får se unika handgjorda konstobjekt utförda av personer med bakgrund inom konst snarare än design. Smyckekonstobjekt är oftast bärbara och tänkta att användas men i utställningen ser vi också objekt som de flesta skulle kalla skulptur, installation och video.


 

Är det någon designer du tycker sticker ut och varför?

– Catarina Hällzon gräver i marken där hon står och skapar smycken av den sand som finns där hon befinner sig. Sanna Svedestedt arbetar med renskinn som det material hon känner från sin uppväxt. Det finns en omsorg för det vi har omkring även om det hämtas från fjärran. I Li Liangs smycken omformas vågor och linjer, influerade av kulturella likheter som skillnader, av hav och inland men även rörelse och teckning. Linnea Eriksson reflekterar över sin urbana omgivning med inslag av grafitti och tunga beats. Mia Fkih Mabrouk bor och verkar i stenhuggarbygd och visar tunga skulpturala ringar av järn och sten. Jelizaveta Suska arbetar också med sten men här mals materialet till pulver och uttrycket blir något helt annat. Att experimentera med material och låta materialitet vara uttryck för vår tid kan bland annat ses i Agnes Larssons blonda abstrakta smycken av hästtagel och aluminium. Kajsa Lindbergs användande av okonventionella smyckematerial som kvitton och mätinstrument, belyser system och koder omkring och utmanar idén om vad smyckekonst är och kan göra.

Kan du säga något som förenar de konstnärer vi ser i utställningen?

– Materialåterbruk och miljöengagemang är återkommande för flertalet smyckekonstnärer. Helena Johansson Lindell ifrågasätter hierarkier, blandar högt och lågt i kompositioner av färgglada plast- och trämaterial som hon införskaffat på loppmarknader och i andrahandsbutiker. Johanna Törnqvist kritiserar den kommersiella modeindustrin då hon gör smycken av återvunnet skräp. Karin Roy Anderson formar använda plastförpackningar till fiskskinnsliknade mönster och former som slingrar runt leder samtidigt som hon fascineras av fiskars förmåga att byta kön och identitet. Genus är ett tema som alltid är närvarande och kanske därför inte kan ses som ett tema i sig, men medvetenheten finns hos flertalet av deltagarna. Tobias Alm och Lisa Björke reflekterar kring hantverkare, deras material och verktyg, men också på könsstereotypa attiraljer. Sociala engagemang där publiken engageras i processen leder till performativa smyckeaktiviteter. Iklädd rollen Dr Knap leg. smyckekonstnär låter Agnieszka Knap publiken kommentera vad de ser. Gruppen A5, Adam Grinovich och Annika Pettersson, utmanar idén om konstnären som geni och handens delaktighet i den konstnärliga processen när de låter andra skapa smycken som printas ut på plats.

Utställningen öppnar den 17 februari och är öppen till och med den 13 maj 2019.

Läs mer här!