Mer kul läsning
Publicerat 26 Mars 2019 14:58

Skapelsen på Folkoperan skapar kärlekens tempel till Haydns körverk

Skapelsen på Folkoperan, är en alternativ skapelseberättelse ackompanjerad av Haydns körverk om jordens skapelse och historien om Adam och Eva. Är det möjligt att skapa en ny skapelseberättelse där andra former av kärlekar får plats? Mellika Melouani Melani, föreställningens regissör, berättar hur Folkoperan blir ett alldeles eget kärlekstempel. Skapelsen har premiär på Folkoperan den 6 april 2019.

Text: Anna Lekberg

Berätta vad Skapelsen handlar om?

Skapelsen är inspirerad av den engelske författaren John MIltons verk, Det förlorade paradiset, där han förändrade skapelseberättelsen radikalt. Den ger en signal om vad Haydn inspirerades av i sitt oratorium, som nu blir opera. Nu gör vi om detta till det konsertanta koncept, som blivit succé på Folkoperan tidigare (med exempelvis Carmina Burana som hade premiär den 19 oktober 2012, reds anm.). Vi kommer att samarbeta med Stockholms Stadsteater och förutom operasångarna Jesper Säll, Martin Hatlo och Susanna Stern, medverkar även skådespelare som Annika Hallin, Ann-Sofie Rase och Samuel Fröler. 

Hur ser det ut på scenen?

Skapelsen är berättelsen om skapelsen och om Adam och Eva, men det stora är av vad som händer emotionellt i publikens kroppar när de hör Haydns musik. På scenen förekommer olika film noir-scener och från scentaket hissas ett massivt isblock ned. Vi har sökt par som medverkar som har fått kämpa för sin kärleksrelation och vi undersöker den traditionella skapelseberättelsen med Adam och Eva och ser om den går att ersätta med andra berättelser. Inspirerade av gästerna har skådespelare och sångare gjort anspråk på att förändra den traditionella filmkyssen där två personer som kysser varandra. Med hjälp av film noir-scenerna skapar vi nya bildsekvenser där till exempel den polyamourösa kärleken får ta plats i en egen kärleksrit med tre personer kysser varandra. 

Vilken är den största utmaningen med en sådan här produktion?

– Vi har ännu inte kommit hela vägen i repprocessen. Men den konceptuella formen, där paren kommer in i musiken till slut, är utmanande. Istället för att repetera tillsammans har jag träffat ensemblens olika delar var för sig. Och på scenen möts sedan alla för en kort stund. Det är spännande, och utmanande, att se hur detta utvecklas.  

Vad är roligast?

– Roligast är när människor från andra världar möter musikens kraft, till exempel skådespelarna eller de inbjudna paren. 

Varför ska en se Skapelsen på Folkoperan?

– Det vore roligt om detta blev en storslagen rituell händelse. Musiken är helt otrolig! Och vi har intagit rummet på ett helt annorlunda sätt än en kyrka och jag hoppas att det kan bli en stor publikupplevelse att få musiken i sig på det här sättet i en helt ny miljö.


Läs mer om Skapelsen här!