En utomjording är tillbaka på Operan
Det blir andra gången gillt när föreställningen ”Klaus Nomi – En utomjordings hjärta” har nypremiär i Rotundan den 4 oktober. För huvudrollsinnehavaren Richard Hamrin blir det revansch när han nu åter gestaltar denna ikoniska tyska countertenor och syntpopare som han beskriver som ”ett otippat frö som blommar ut till en märklig och vacker blomma som lyser starkt under väldigt kort tid”.
Hej Richard Hamrin, du spelar nu Klaus Nomi för andra gången på operan. Hur känns det att komma tillbaka?
Det är en stor ynnest att få göra det igen. Förra gången hann vi bara spela några få föreställningar innan pandemin tog sitt grepp om samhället. Så det är fantastiskt roligt att komma tillbaka och få en hel spelperiod. Vi tar vid där vi slutade, men vi har också passat på att fördjupa och finslipa föreställningen – det är mycket som har hänt sen hösten 2020 och vi har vävt in det i den här nya uppsättningen. Det ska bli spännande att se om publiken får en ny upplevelse nu när vi har pandemin i ryggen, speciellt med tanke på att föreställningen handlar om aidsepidemin på 1980-talet.
Vem är egentligen den mytomspunne Klaus Nomi?
Han var en tysk countertenor och syntpopare som blev en stor kultfigur inom underground- och queerrörelsen i New York på 1970-talet. Han var före sin tid och gick sin egen väg på många sätt där han stakade sig fram för att kombinera sin kärlek till både opera och syntpop. Hans röst var väldigt säregen och han blandande operaarior med att sjunga i falsett och prata med sin publik. Alltid klädd i iögonfallande kostymer. Jag brukar beskriva Klaus som ett otippat frö som fick blomma ut och bli en ganska märklig och vacker blomma som lyste väldigt starkt under en väldigt kort tid. För Klaus var en av de första som dog i aids, 1982, långt innan de flesta visste vad sjukdomen var. Han var väldigt ensam på slutet av sitt liv.
Visste du själv vem Klaus Nomi var innan du fick rollen?
Många har trott att jag är ett stort fan av Klaus sen länge eftersom det var jag som kom med idén om den här föreställningen till Unga Operans dåvarande chef Anna Karinsdotter. Men det stämmer faktiskt inte. Jag hörde talas om honom och hans gripande historia via en vän som läste genusvetenskap och tänkte direkt: wow det här är en historia som bara måste berättas!
Vad fick dig att vilja berätta hans historia?
Jag drivs av lust och kreativitet och vill berätta historier som jag tror slår an i hjärtat. För om det bränner till hos mig tror jag att det gör det även hos andra. Så var det när jag hörde talas om Klaus Nomis liv – han dog så ung och ensam, bara 39 år gammal, efter ett färgsprakande och annorlunda liv där han ständigt kämpade för att bli accepterad.
Föreställningen blev en stor succé när ni spelade den hösten 2020. Vad tror du gör den så populär?
Jag tror det är Klaus Nomis fascinerande och sorgliga livsöde blandat med den ovanliga mixen av talad text, klassisk sång med arior och syntlåtar från Klaus Nomis eget album som lockar. Det är ett helt nytt grep här på operan.
Vem ska se den här föreställningen?
Den är till för alla – gammal som ung, både vana och ovana operabesökare. Jag hoppas att man ska komma ut efter vår föreställning och våga ringa det där samtalet, säga det där man aldrig sagt till den man älskar, våga göra den där resan man tvekat inför. Jag hoppas helt enkelt att man ska inse att livet är här och nu och att vi alla har en plats och måste göra det bästa av den tid vi har för tiden går så fort…
- Text: Karin Cedronius
Klaus Nomi har nypremiär den 4 oktober i Rotundan på Kungliga Operan och spelas fram till den 19 november.