Welmas blogg
Publicerat 31 Oktober 2018 16:10

Dags för Karl-Bertil att duka upp med julbord och teater på Scalateatern

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton har blivit ett älskat inslag på julaftonskvällen. Tage Danielssons berättelse om 14-åringen som tar paket från de rika och ger till de fattiga har fått många generationer svenskar att bli berörda. Den 8 november har den premiär, på Scalateaterns scen, och du kan dessutom äta julbord innan. Välj mellan tre olika prisklasser.

Text: Anna Lekberg Foto: Anna Lekberg, Scalateatern



Vi träffar Anton Lundqvist, som spelar Karl-Bertil, och resten av ensemblen några veckor innan premiären. Ett härligt sorl ligger över Scalateaterns 1930-talsinspirerade foajé, pepparkakor finns till buds, och snart får vi komma in i salongen för att se ett smakprov av föreställningen. 

Anton Lundqvist berättar att han försökt närma sig rollen som Karl-Bertil Jonsson genom att titta på filmen varje dag i anslutning till sin frukost. Under repen har han försökt att inte härma filmen men eftersom det är samma repliker har rollkaraktären letat sig in i honom och han hittade sin Karl-Bertil ganska fort. 



– Det känns jättebra att spela Karl-Bertil! säger Anton Lundqvist. Nu har vi ju repat så pass länge att saker har börjat lossna och vi har hittat våra karaktärer. Vi kan börja leka på scenen på ett annat sätt. Det har varit lite läskigt för att det är sådan folkkär berättelse vilket innebär att folk känner till den och kan varenda replik utan och innan. Man får inte göra folk besvikna och det har jag oroat mig lite för.Tankar som 'Hur ska jag göra en Karl-Bertil?', 'Kommer man tro på det?' och 'Jag är längre än pappa Tyko' har farit genom huvudet. Men när man börjar släppa på alla de där grejerna och hittar den här avvägningen mot varandra blir det väldigt väldigt fint. Nu har vi kommit in i stadiet att vi längtar efter publik och kan lägga det sista på plats. 

Det roligaste har han tyckt varit att sätta liv i Per Åhlins teckningar, som har en förmåga att fånga det fysiska i karaktärerna och att det finns en rörelse som är väldigt tacksam att sätta upp på scenen. 

– Det är väldigt lätt att hitta och då är det samma sak med Karl-Bertil som alltid är väldigt stilla på scenen, och tittar, går och lunkar, berättar Anton. Jag älskar teater när den blir fysisk! Det har också varit roligt att arbeta med musiker på scenen i realtid. Vanligtvis brukar det vara så att skådespelare kommer in på scenen, gör sina scener och så kommer musikerna in vid en given tid. Nu kan de hitta ett tema i musiken som jag till exempel kan hålla i takten av min gång, och sedan kanske de lägger till lite extra visp på det och vi utvecklar varandra. 

Musiken är en viktig del av scenuppsättningen och de nyskrivna texterna är gjorda av Henrik Dorsin, musiken står Carl Bagge för. Det blir också koreografiska inslag som Anna Vnuk, även regissör för föreställningen, skapat.

– Det känns väldigt naturligt att Karl-Bertil skulle bli en typ av musikteater, säger Anton. Den är så musikalisk i sin entré, och så har vi jazzmusikerna på scenen och då måste man nästan sjunga. I och med att Tage Danielsson och Hasse Alfredson hade sådan tradition av musik så kommer musiken väldigt naturligt för föreställningen. Varenda sekund av filmen är ett örhänge och då måste man plocka bort det vi inte får plats med. Men vissa saker har fått ta mer plats som till exempel på Postkontoret där sorteringen av post blir ett nummer och Henrik kommer in och översätter det Karl-Bertil sjunger om. Hur han snor paket från bankdirektörer till hur det hade sett ut i dag. Vem tar man från i dag? Jo det kan vara Art Directors och Influencers. Han blir fönstret ut mot verkligheten och föreställningen blir aktuell! Vi kan vara trogna i våra karaktärer och hålla oss till Per Åhlins och Tage Daneilssons originala historia.

Det är Henrik Dorsin som är berättare i föreställningen och han står också för bearbetningen av manus och sångtexter.



– Det förpliktigar att ha gett sig på denna heliga ko, säger Henrik. Det förpliktigar att göra ett bra jobb. Och de här sångerna har jag skapat ur en stor inspiration från Kalle Bagges musik. Jag till Kalle 'Den här musiken tänker jag mig till ölkaféet'. Han skickade ett förslag till mig och då kände jag bara 'Där satt den!'. Jag blev enormt inspirerad av musiken som inte är någon parodi eller pastisch. Det är riktiga låtar och jag behövde höja mig. Och sen behöver man höja sig för att man har bra folk att skriva åt. Ska man skriva åt Vanna, för Peter och för Anton –  har man att göra med människor som kan förvalta det. Då får man skärpa sig, man vill ju ge folk bra material att jobba med. Jag har skrivit många sångtexter i mina dagar men vissa av de här texterna har tagit längst tid på grund av de här olika faktorerna. Jag vill inte heller att det ska låta som en pastisch av Tage Danielssons låtar, utan att det ska låta som om de kommer ut mig. 

I rollerna som Den ömma modern ser vi Vanna Rosenberg, och Peter Dalle spelar Tyko Jonsson. Även skådespelarna Katrin Sundberg och Andreas Rothlin Svensson gör flera roller. För regi och koreografi står Anna Vnuk. 



– Henrik var julvärd och då satt han och tittade på alla program man ser på jul. Då kom han på idén att det här skulle vara fantastiskt att göra på en scen. Det är ett sådant fint universum och en sådan bra historia, säger Anna Vnuk.

Per Åhlin regisserade tv-serien, och är produktionsdesigner i Scalateaterns uppsättning. 

– Sedan kontaktade de Märta-Stina, Tages fru, som äger berättelsen och bilderna, säger Per Åhlin. Jag gjorde originalet och producerade det till tv. Som produktionsdesigner är jag en garant mellan filmen och scenföreställningen och att det ska bli en så trogen kopia som möjligt.

– Pers utpräglade stil och penna har fått vara med, säger Anna. Vår önskan har varit att det ska kännas verkligt. Vi har använt så många miljöer som det bara går att göra i ett teaterrum. Vi har ju fonder som är miljöerna i filmen, som bakvägg. Vi har försökt fånga essensen med ljuset. 

– Det är lite som en jazzmusikal, säger Anna. Alla repliker som sägs av karaktärerna är episka oneliners. Vi har inte velat tjafsa med dem. Majoriteten av det som är nytt är jazznummer, med sång och dans och musik, gjorda i originalandan. Det har varit en utmaning att det ska bli så bra som det är i ens huvud! Sedan blir man jätteglad när det börjar gnistra och glimma. 



– Kom hit och se Karl-Bertil för att föreställningen har ett väldigt bra budskap. Som berättas på ett underhållande sätt. Vi vet inte vad det är för typ av teater, det är lite Svenska Ordskt (Hasse Alfredsons och Tage Danielssons bolag reds.anm). Det fungerar för barn men det är på en vuxen nivå. Det enda kravet är att barnen ska kunna sitta stilla, säger Henrik. 

–  Barnen fattar ändå, säger Anton. Julen som den är i dag. Man jobbar fram till den 23:e december och man glömt att handla julklappar. Det är så mycket folk och det är stopp i trafiken. Det är hetsigt och svårt att få till den där, som jag tänker att alla vill ha, goda vurmen kring julen. Det är toppen att föreställningen som involverar hela teatern, med julbord som serveras i tre olika priskategorier. Man kan få den här goda känslan, genom att komma hit. Efter föreställningen tror jag att alla kommer att vara lyckliga och saliga. Och att man kan få ta en liten paus från jäktet. Man bli väldigt omsvept.  

–  Vi står med öppna armar och säger välkomna, säger Anna. Vi vill berätta den här historian och kommer underhålla er! 

Vi kunde förstås inte undvika att komma in på filmens alla citat och jag frågar ensemblen om deras favoritcitat:

– I en scen när Karl-Bertil går hem från sitt jobb på Postkontoret så är ett där ett kontrabasfodral som blåser upp och så sitter det en fattig sate där inne och fryser. Och det är så fint och ömkligt när han sitter där och så återser vi honom i ölscenen, och där sitter han med, men då spelar han fiol. Det är en skön fin detalj, att han bor i ett basfodral men spelar fiol, säger Anton.

– Vill du ha ett fikon, säger Henrik.

– Jag har närt en kommunist vid min barm, säger Anna.

– Jag har en scen jag tycker väldigt mycket om. Det är när Karl-Bertil sitter framför julgranen och knäcker nötter. Så ringer telefonen och han hör hur faster Märta frågar om hennes paket med tändstickstavlan av Bodens fästning kommit fram. Då sväljer han en nöt. Då får Karl-Bertil en knut på halsen. Den saknas här i föreställningen! säger Per. 

Läs mer om föreställningen och Scalateaterns julbord här!